Ingen vet vart mitt hästintresse kom ifrån, då min mamma är livrädd för hästar och min pappa och syster är väldigt allergiska. Men envis som jag var så fortsatte jag med hästar sedan jag gick på "hästis" när jag var 6 år. Efter det har jag ridit på alla olika ridklubbar i Falun (Svedens ponnyklubb, Svärdsjö ridklubb och Falu ridklubb) och haft en del olika medryttarhästar.
Sommaren 2007 köpte vi min första häst, ett hannoveraner sto - Grannox Grace. En häst som jag skulle träna och tävla lite smått. Det tog ett tag innan vi började lära känna varandra men när vi väl gjorde det så var Grace så underbart fin! Men redan efter 2 månader fick hon sin första skada, kotledsinflammation i ett framben. Detta behandlades och Grace var frisk redan efter tre veckor. Så vi fortsatte att träna på i vår egen takt och när sommaren kom och det började gå riktigt bra så kom den stora skadan, som satte stopp för våran utveckling, det var sommaren 2008.. Grace blev plötsligt väldigt halt på ett bakben och kunde inte ens stödja på det, så vi åkte in till veterinären redan dagen efter och det visade sig att Grace hade en kronisk inflammation i höger bakkota. Vid det tillfället visste vi inte om hon skulle kunna bli bra igen, så hon behandlades några gånger med några månaders mellanrum och var tillslut friskförklarad. Men vi skulle inte kunna träna igen, då skadan med alla sannolikhet skulle komma tillbaka då. Så sedan sommaren 2008 och Grace blivit en skogsmulle. Visst kan vi ta ett ridpass på banan, då och då. Men hon rids mest ut i skogen.
Grannox Grace
1995
u: Genette e: Grannox
Grace blev förra sommaren betäckt med hingsten Cabachon. Detta är Graces femte föl, hon har varit avelssto i Tyskland innan hon kom till Sverige.
Cabachon 1216
2004
e: Casall
Detta kommer bli så spännande! Fölet är beräknat att komma 2/6 2012.
Min andra häst köpte vi i augusti 2009, en svensk halvblodsvallack, Joker. Jag hade Joker i ett halvår innan han blev skadad, en gammal skada som vi inte visste om (trots röntgen på veterinärbesiktningen) som kom upp igen. Joker var mycket dålig och blev inte bättre på 9 månader, så hans chanser blev mindre och mindre för varje återbesök.. Han hade en allvarlig gaffelbandsskada, och den 22 september 2010 fick han somna in. Detta var den enda häst som Grace verkligen har tyckt om, dom var supertajta.. Joker var en helt underbar häst med ett väldigt stort hjärta.
Joker
2001
e: Junker
Min tredje häst köpte vi i mars 2010, Cary Grant 2, en Westfahlen vallack på nyss fyllda fem år. Han var då 178 cm i mnkh. Han var snäll som ett lamm de tre första veckorna. Sen kom hans riktiga jag fram! De första två veckorna jag hade honom stod han inne, eftersom att han bara gick rakt igenom tråden i hagen. Det var lite svårt att bygga hage och försöka få till bra ström i Mars och 20 grader kallt. Men efter mycket pysslande (Tack Mia och Roger ännu en gång), vet inte hur många gånger vi byggde om hagen, så stannade Cary i hagen och jag slapp gå ut på promenad med honom flera ggr om dagen.
Cary är en väldigt stark individ och vill gärna ha koll på läget hela tiden. När jag köpte honom stod han i ett försäljningsstall, där han gick i skrittmaskin och blev utledd till ridbanan om dagarna. Han kunde inte gå i hage där heller, då han bara gick rakt igenom tråden och in i stallet. Innan det här försäljningsstallet importerade honom från Tyskland gick han på lösdrift där nere. Så det är aldrig någon som har satt Cary "på plats" och i stallet där vi köpte honom ifrån var han "stallets jättebäbis"(Han fick göra i princip som han ville). Vi har haft våra med och motgångar under de här två åren.
Cary är en väldigt dominant häst och nu under hösten så har han varit väldigt besvärlig. Han har bara ställt sig rakt upp när jag har ridit ut själv t ex. Sist jag red ut på honom själv, så reste han sig säkert 20 ggr och då kände jag att jag var tvungen att ta hjälp med honom, då vi inte skulle lösa det på egen hand. Han har nu varit borta i lite mer än 1,5 månad och kommer förhoppningsvis hem snart. Jag har också åkt och hälsat på Cary regelbundet för att lära mig hur jag ska "hantera" honom. Och som Jon, som har Cary för tillfället, säger så måste jag vara "Hitler" åt Cary. Detta just eftersom att han kan bli farlig i hanteringen med stegringar och bakutsparkar mot en.. Nu har han dessutom växt och är 183 i mnkh.
Anledningen till att jag har kvar honom är för att han är en så speciell häst, det är inte bara dumheter. Han är så himla härlig att träna med, både i dressyren och i hoppningen.
Det är nu tredje gången som Cary är borta ifrån mig. I april 2010 var han hos Sigrid Bergåkra i en månad.
I april 2011 var han hos John Hickey en månad och nu har han varit hos Jon Östhaug i 1,5 månad.
Cary har startat upp till 120 regionalt, med John Hickey. Jag och Cary har startat upp till 110 regionalt.
Hoppas att ni vill följa min och Carys utveckling under 2012!
Cary Grant 2
2005
u: Haupstubutch Wyoming e: Carry Wind - Corrado - Cor de la Bryére
