NÄR OCH VARFÖR JAG BÖRJADE RIDA

Jag har alltid haft hästar runt om mig, när jag föddes så bodde vi på samma gård som den vi har hästarna på nu.  Då fanns min mammas halvblod Hobbe (Hamlet) shettisen Agge och även min mosters ponny Castor. Alltså samma ponny som hon fortfarande har. Jag lärde mig att rida på Agge, en vit och brunskäck på 89 cm i manken. Som tyvärr fick somna in efter att ha varit dragandes med fång hit och dit. Min moster flyttade Castor när hon skulle plugga och mamma sålde Hobbe och köpte en ny storhäst. Fair Pin, "Pinnen" en stor brun häst på 168 cm i manken men som var absolut genomsnäll. När Pinnen flyttade in hos oss så gjorde även B-ponnyn Lady Morning det som kom att bli min första egna ponny. 

Lady var en Welsh, en helt brun ponny. Första ridturen på henne resulterade i en avramling och hon blev inte så populär från min sida. Mamma som är mini, (hehe förlåt mami) på sina 152 cm ovanför marken red och utbildade Lady och tanken var att jag skulle ha henne för träning och tävling när jag blev mer rutinerad. Dock var hon lite för svår för mig och vi lånade ut henne på foder till en familj under några år. Det funkade så bra med dem så de köpte sedan loss henne helt.

När mina föräldrar separerade så åkte även Pinnen och vi hade inte längre häst. Castor och Agge kom tillbaka till stallet hemma och jag red på dem under massor av år. Innan Agge togs bort, vilket var för snart fem år sedan om jag inte minns helt fel.

Castor & Goldie. 

Jag började på ridskola när jag var tre år också, red en elak shettis vid namn Whinner som jag var livrädd för. Dock satte han sina spår i mitt hjärta efter några år men när jag sedan väzte ur honom började jag rida en B-ponny som hette Salix Poppycock "Poppy". En svart Dartmoor ponny, B-ponny, som jag red under massor av år. Rättaresagt tills det att jag slutade helt på ridskola vilket bara var för tre år sedan. Poppy lärde mig otroligt mycket, från att vi inte kom över sockerbitarna på lektionerna till att starta två lokala tävlingar. Varav den ena gick åt skogen och jag ramlade av tre gånger under den dagen. Haha, jag var arg som ett bi. Poppy var världens bästa B-ponny och jag kommer aldrig att få träffa en häst som honom igen. Poppy fick somna in efter hälta till och från.

Poppy.

Under ridskole tiden fick jag också rida massor av bråkiga hästar, det kom en ponny som heter Hennesey som stod mer på bakbenen än på alla fyra och min ridlärare slängde upp mig på henne och så fick jag mig en och annan åktur. Hennesey var verkligen rolig och lärorik att rida, en fux med bläs. D-ponny. Det kanske var här min kärlek till fuxar uppkom? Hennesey står fortfarande kvar på ridklubben och varje gång jag är där så hälsar jag på henne. Även arabstoet Fazenda som också var en stor favorit från min sida.

Fazenda

Hennesey.

Under ridskole tiden och innan så var jag både skötare och medryttare på ett gäng hästar, först var det shettisen Nickan som jag red under flera år. När jag sedan fick erbjudandet att börja rida på en hästgård så tackade jag inte nej. Jag fick vara med och rida in arabstoet Expenza, en skimmel som var det vackraste jag sett. I samma stall red jag även tre varmblod som en travtränare hade, men som också ridtränades. Dem jag berättat om tidigare. Staro Unique var min favorit bland dem. Jag red också en morganhäst lite då och då, som westerntränades och det var riktigt roligt. Jag var runt 12 år när jag började där och då var ju allt roligt, mocka skit som att rida på vilken häst som helst, bara jag fick vara bland dessa underbara djur så var jag nöjd.

Några år senare så började jag även att rida en till arab vid namn Sphinx, också en skimmel. Jag red honom i knappt ett halvår innan vi flyttade och jag blev medryttare på Mistake. "Musse". D-ponnyn som jag hade i nästan fem år och som tillslut blev mer än foderponny än en medryttarponny då jag hade honom hela veckorna om jag ville. Han stod i ett annat stall och i det stallet flyttade sedan C-ponnyn Monty in som jag också red. Monty och Musse hade och har samma ägare.

Musse

Det dök upp många hästar i mitt liv, tog en "ponnypaus" som 15 åring och började rida halvblodet Darling Darmita som jag kämpade som ett djur med att försöka komma över vanliga markbommar. Hon är väldigt lik Chilton, otroligt mesig. Vi lyckades iaf med att kunna börja hoppträna, även om vi kunde stå och trillskas med dessa jäkla markbommar i början av varje träning! Darling som hon kallades stod i samma stall som Musse så det var perfekt.

Några år senare så kom det en arab till det stallet, ja jag älskade araber på den tiden haha, som hette Chakir. En fux, helt underbar men som hade hamnat hos en fodervärd som inte gav honom den bästa vården. Dagen han kom till stallet så var jag där, alla var ju nyfikna på den nya hästen. Till vår förvåning klev det ut ett riktigt benrangel, vartenda ben syntes på honom. Ägaren förklarade för oss att det inte var hon utan att han varit utlånad. När Chakir fått börja äta upp sig så blev jag personen att få börja rida igång honom i och med att jag var så liten. Jag minns att jag hade dubbla paddar under sadeln för att han var så smal... Chakir fick ett värdigt slut, två år stod han i stallet och han blev riktigt rund och go. Tyvärr fick han somna in i höstas då vanvården tog på hans tänder och han fick det jobbigt att äta. 27 år blev han, fina Chakiren.

Chakir 

Musse pensionerades och jag letade ny foderhäst, det var då Spader S kom in i mitt liv. Jag hade så himla roligt med honom under vår tid, det är min kompis Malins ponny så jag har turen att fortfarande få rida honom typ när jag vill.

Jag & Spader

Efter Spader så var det Chilton och Goldie som blev mina hästar, vi bestämde oss för att köpa häst och tanken var att ha en storhäst och sedan en ponny som sällskap och som mina syskon kunde rida på. Tråkigt nog tappade båda intresset, men jag fick uppleva en fantastisk tid med min ponny och vi hade så himla roligt.

 Den 23 Oktober 2010, dagen hon blev min

Nu är det Chilton och Omena som står i mitt stall, med sällskap av Castor såklart. Omena ska ju dock tillbaka då jag inte känner att det är hästen jag letar efter, men Chilton kommer aldrig att få lämna gården och den dagen han väl gör det så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Förhoppningsvis så står det snart en till storhäst på gården, när Omena flyttat. Jag vet inte hur lång tid det tar att hitta min framtida tävlingshäst, men jag vet att jag ska göra det och att det ska bli riktigt riktigt bra.

Omena & Chilton, 4e November 2011. Ihopsläppet. 

Det var lite om mitt hästliv, det finns tusen till saker jag skulle kunna skriva med. Men då hade ni nog inte orkat läsa, hehe. Har också miljoner bilder till, men ska skriva en presentation om hästarna som varit med i mitt liv. Dem hästarna som jag haft bäst band till i alla fall. Var det kul att läsa om det här? 

/Ida