TUR I OTUREN

Idag skulle jag rida ut en sväng på Omena för första gången på länge, hon var super cool när jag satt upp och trippade inte ens av gården. Det kändes bra och jag bestämde mig för att rida den korta rundan på bara ca 12 minuter för att låta henne komma ut och med ryttare på ryggen. Hon är ju lite upp och ned så ville inte ge mig ut på några större äventyr när jag var själv.

Dock kom vi inte så långt, endast ett par hundra meter ifrån stallet så kommer det en bilist i hög fart och sedan bromsar in brevid Omena som blir lite fundersam och börjar trippa. Jag sätter mig och klappar på henne och ställer henne ifrån bilen och hon lugnar ner sig. Precis när vi är påväg framåt igen så trycker bilisten på gaspedalen och far iväg med en jäkla fart. Detta resulterar i en rädd Omena som börjar trippa, ställa sig och sedan drar hon iväg.

Jag känner hur hela hon exploderar och bockning efter bockning kommer, jag tappar tyglarna och känner att det inte är någon idé längre och släpper stigbyglarna för att inte fastna. Jag får tag på tygeln men Omena var så jäkla uppstressad och när hon ökade på längs med vägen och bilar kom så drog jag tag i ena tygeln och fick in henne på en åker, där bröts allt och jag for i backen.

Jag slog i huvudet och ryggen så det heter duga, är helt blå slagen och har ont. Men inte konstigt med tanke på den smällen. Omena drog hem igen och kom sedan tillbaka, jag tog mig inte upp utan försökte få luft och en man som var ute och gick hade sett hela händelsen och kom för att hjälpa mig. Paret i huset brevid åkern kom också ut, dem såg aldrig vad som hände men var snälla och hjälpte mig få fast Omena.

Omena klarade sig bra, trots att hon kutade på vägen när det kom bilar och stallet ligger alldens intill järnvägen så sprang hon bara mellan åkern och stallet tills det att hon var trött och inte visste hur hon skulle bete sig längre. Då fick vi tag på henne och gick hem. Hon har några skrubbsår men inget värre än så, tack och lov. Hon drog trotsallt med sadel, hängande stigbyglar och tyglar osv. Det kunde ha gått mycket värre.

Jag har bilens regnr, det är en person vi vet vem det är, och mamma har pratat med honom idag. Han verkar inte förstå att det är stora djur på 600 kg jag är ute på, och Omena har ALDRIG ens kollat åt en bil tidigare, inte tåg och inte heller timmervagnarna som kommer här ute. Hon är stencool i trafiken, men efter att ha blivit skrämd som hon blev idag så har jag ingen aning om hur hon kommer att reagera.

Lill tjejen idag, ush vad lätt en olycka sker. Men jag hade tur i oturen, det kunde ha gått mycket värre. 


/Ida